.

Nästan hela förmiddagen spenderades i stallet. Det kom som sagt folk och tittade på bland annat Fiffi och frågar ni mig så tycker jag att det gick bra. Familjen var supergullig och jag tror att tjejen med tiden skulle komma att passa Fiffi utmärkt. Men det är ju inte upp till mig, så nu är det bara att vänta.

Som många av er vet är en nära släkting till mig väldigt sjuk i lung och skelettcancer. Jag tror inte det är någonting som jag har skrivit så mycket om tidigare, men nu kände jag att det var dags. Jag har aldrig varit tillräckligt gammal för att förstå när människor runt omkring mig har gått igenom svåra sjukdomar tidigare. För visst har jag förlorat släktingar i cancer tidigare men jag kan inte minnas att det kändes så här. När jag fick beskedet blev jag rädd. Jag blev rädd för min egen skull, men framförallt för min familjs skull, och det hade jag nog all rätt att bli. Hela vår familj förändrades i och med denna sjukdom och det har gått från hysteri till ignorans och förträngning till att nu ha hamnat i någon slags acceptans. Förändringar är inte längre lika märkbart stora och vi pratar om det som en vardaglig sak. Men då och då kastas vi tillbaka i allvaret.

Allvaret är här nu, men fråga mig inte när det började, för jag för upptagen med att blunda för det. Min släkting ligger nu på sjukhus och mår uppenbarligen inte alls bra. Men det som slog mig var att hon inte skulle få komma hem än på ett tag, sa dom. Än på ett tag? jo visst, någonsin är väl frågan. Jag har alltid hört människor berätta om hur det är när slutet närmar sig för en sjuk människa, och det är ingenting jag vill vara med om. Att man inte bara kunde välja att nu är jag klar och därefter somna in. Varför ska man tvingas gå igenom den sista tiden och ha ont och veta att alla människor runt omkring en kommer för att säga hejdå. För hur säger man egentligen hejdå? Ingen av oss vet ju när avskedet faktiskt kommer att ske.

Jag är bara 18 år, och har förhoppningsvis hela livet framför mig. Dom dödsfall jag har varit med om har varit förjävliga rent ut sagt och tanken på alla jag i framtiden kommer att tvingas genomgå är skrämmande. Att det är livets gång är väl rätt logiskt, men man ska fortfarande klara av att hantera det. Men alla andra verkar ju göra det så då ska väl jag också klara det. Just nu önskar jag bara att hon fick komma hem, ha familjen runt sig och somna in i lugn och ro. Det lidandet hon har framför sig förtjänar hon inte, det gör ingen. Hon har levt för oss så länge nu och hon har kämpat för att vi har bett henne, och visst har hon fått dagar hon aldrig enligt läkare skulle ha haft. Kalla det mirakel eller kämparglöd, den här människan är och kommer alltid vara en stor inspiration för mig och även om vi inte är redo att säga hejdå så kanske vi måste acceptera att hon är det.  

Nu har jag varit dålig på att blogga igen, men jag har inte orkat sätta mig vid datorn. Min iphone är min nya bästa vän, men kan inte blogga från den, as skumt! Dom senaste dagarna har jag börjat skolan och det var faktiskt inte så hemskt, bortsett från att jag idag gick upp kl 6...

Ska verkligen försöka ta tag i skolan sista tiden nu, det känns så himla onödigt att kasta bort det då den enda jag gör besviken är mig själv. Så här sitter jag en fredagkväll och har precis lämnat in min ekonomilogg och ska nu börja på psykologiuppsatsen. Den ska handla om mig själv och min uppväxt. Stackars Elin som ska behöva läsa detta! Har en känsla av att jag kommer lyckas överdriva det hela till max, menmen, jag ska ju ta hjälp av Freud så vi får väl se hur det hela slutar!

Imorgon kommer det några och tittar på Fiffi, mycket spännande. Jag vill verkligen bara att det ska vara över nu. Jag håller på o säljer min lilla bebis, och det ända jag kan göra är att vänta, usch nej. Men snart ska det väl komma någon som känns så där rätt som bara vissa gör. Jag hoppas att det är jävligt snart bara!

Såg för övrigt en dokumentär om Cornelis Vreeswijk här om natten, så nu är jag besatt och lyssnar bara på han. Heja jag är 18 år och älskar Cornelis och Uggla, normal tjej! Hur som helst ska jag fortsätta med det nu...

Idag var det ju som sagt första dagen i skolan, men jag skippade den, och gick på stan istället! Köpte mig ett par skor, en väska och en tröja! Mycket trevligare! Och tydligen missade jag ingenting heller så.. Träffade även Rebecka och tog en fika och pratade lite, mysigt!

Here we go again. Nu har jag skrivit KLART min religionsuppsats, o tacka gudarna för det! Haha där fick jag till det ;) Skrev om Moon rörelsen, en sekt! Vette fan om det blev bra eller inte, men med tanke på att vi inte fick några som helst instruktioner, och med tanke på att hon vägrar svara på mail, så får hon skylla sig själv! Nu ska jag bara njuta av resten av dagen, känns som 100 kilo lyfts från mina alar! Duktig Jc :D

Jag är dålig på att blogga, but this is what I´ve been up to lately!

Onsdag: Åkte in till stan för att träffa Sofia, och träffade Millan på bussen, vilket var ett tag sen, och jag saknar det faktiskt! Men fick i alla fall prata en stund då :) Sen gick jag som sagt runt i stan och prövade massor av kläder, men jag vet inte, jag hittar nästan aldrig nåt som jag verkligen vill ha längre. Men köpte 2 enkla tröjor, bara för att köpa nåt liksom! Sen köpte jag även en necesär, så nu kan jag ha alla saker på ett och samma ställe, mycket skönt för mig som åker fram och tillbaka hela tiden!

Efter shoppingen blev det middag på Bueno, som helt klart är mitt favoritställe, så för er som aldrig varit där, GÅ DIT! Sen blev det godis, Shan Atci<3 och film om nån äcklig mänsklig tusenfoting, fy fan säger jag bara! Men hur som helst så var det superkul att träffa Sofia igen och få prata av sig. Det behövde jag verkligen, så tack för det, du är bäst <3

Torsdag: Vaknade upp till snöstorm, INTE OKEJ! Men bussar och tåg var faktiskt i tid, så jag tog mig till Vändelsö för att träffa Ellinor. Egentligen skulle vi gått på bio, men hon orkade inte, så det blev middag och filmkväll hemma istället. Mys mys.

Fredag: Och idag har jag faktiskt inte gjort annat än att ha tagit mig hem, och tagit hand om Fiffi. Resten av helgen blir nog lugn, ska börja ta tag i skolan igen och skriva en uppsats i religion, om vad som helst! Tack för den Maggan! :(. Ska även ställa om dygnet och få tillbaka normala sov och vaknatider. Puss

Alla andra skriver ju sina små summeringar av 2010, så jag får väl också ta och göra det då! 2010 var på många sätt den bästa tiden i mitt liv, jag glömmer aldrig Alanya, och alla andra underbara stunder tillsammans med familj och vänner som fick mig att skratta och må bra. Men som alltid finns det dåliga stunder också och dom har jag också haft.

Det ska bli spännande att se vad 2011 har att komma med. Men Göteborg, Studenten, flytt kommer ju att hända, så nytt liv tack! Jag hoppas att saker och ting löser sig, är dock inte så säker på att allt gör det. Vissa människor finns kvar och andra försvinner, förhoppningsvis tillkommer det även några. Men gör nu det bästa av resten av året. pusspåer