"Att kunna behålla sina vänner,är en större konst än att vinna dem"
Vart ska jag börja? Det har blivit en massa bloggande idag. Men jag behöver skriva av mig. Har nyss tittat på ännu en film, och tårarna sprutar... Hur blev jag så blödig? Iaf, alla filmer handlar ju om samma saker, familj, kärlek eller vänskap, de tre viktigaste saker vi har i livet. Familjen finns alltid där, och vi blir inte av med dom även om vi skulle vilja. Tack och lov för det. Kärlek och vänskap däremot kommer och går. Jag älskar mina vänner, det gör jag verkligen. Jag har många vänner, men bara några få som verkligen alltid finns där. Dom där få vännerna som man tror att man ska ha hela livet, dom man växer upp med, dom man upplever oförglömliga saker med, och dom man aldrig kommer glömma. Det är dom som lyser upp vardagen.
Min bästa vän, åtminstonde såg jag henne som det förut, en människa jag har känt i snart 8 år tror jag. Gud vad vi har gått igenom mycket saker. Bra och dåliga. Det finns stunder jag har hatat dig, och verkligen önskat att vår vänskap skulle ta slut. Men det har alltid löst sig, och vi har skrattat åt det nästa sekund. Vi är så sjukt olika, det enda vi har gemensamt är ju i princip hästarna, och tom där skiljer sig våra intressen. Men på något sätt har det ändå funkat. Jag har varit den som tar mycket plats, och som säger vad jag tycker och du har alltid varit tvärt om. Jag har berättat allt, så fort det hänt nåt, och du har inte sagt mycket frivilligt. Jag har alltid trott att jag känner dig, men det visar sig att jag inte känner dig alls. Du är nog den enda som har sårat mig så här mycket. Alla människor förändras med tiden, och det är okej, kanske har vi växt ifrån varandra helt enkelt. Men det är läskigt. Det är en sak att säga att "jag är dålig på att höra av mig" men när man hittar på ursäkter för att slippa umgås då är det illa. Jag har frågat dig flera gånger om jag har gjort något, för så kan det mycket väl vara. Alla gör fel och ingen är perfekt, allra minst jag och det vet jag. Jag kan både säga och göra saker jag inte menar. Du svarade att nejdå, ingenting har hänt. Yeah right. Nåt har ju hänt, och att du inte kan tala om det för mig är det som gör mest ont. 8 års vänskap borde betyda mer, men det var lätt att ersätta det. Det gick ruskigt fort, och du är hur glad som helst och mår bättre än någonsin. Alla andra säger "bry dig inte om henne, du förtjänar inte det där, hon är ingen bra vän", och kanske har dom rätt. Men vi har varit vänner alltför länge. Jag kan inte bara släppa det och vara glad nästa sekund. Tor mig, jag vill inte bry mig, jag vill inte börja gråta varje gång jag tänker på det men det är inte så jävla lätt. Om det är såhär du vill ha det så kan jag inte göra någonting åt det, men jag kommer alltid att vara din vän.
I guess not
det du inte förstår är att varför jag mår så himla bra just nu är inte på grund av dig, det har ingenting med vad som har hänt med oss att göra. det har med andra saker att göra. jag hade mått lika bra även om jag hade haft dig vid min sida. och det är inte alls så att jag inte bryr mig, för det är en lång vänskap klart att jag bryr mig. Det jag har svårt för är att när vi umgås tar du upp saker som jag absolut inte vill höra, ja det är klart att jag ska säga det till dig, men jag har inte kunnat jag har trott att du har förstått men det har du inte. jag vill inte höra om mina ex varje gång vi träffas, för nån av dom ska du alltid ta upp. jag är tycker att det är sjukt jobbigt, visst jag kan skylla mig själv då jag inte sagt något själv, men jag har väl trott att du har förstått. ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag antar att jag är en dålig vän. När vi träffades på bussen, ja sa hej men du tittade på mig som om jag vore dum i huvudet, så jag bestämde att du inte ville ha med mig att göra. jag mår dåligt av att läsa detta, men jag vet inte om vi har växt ifrån varandra eller inte . vi får väl se.
Jag är ledsen om du har tyckt att det har varit jobbigt när jag har pratat om dom. Jag har inte alls tänkt på det, M är ju trots allt en av mina bästa vänner. Så att jag pratar om honom är ingenting konstigt för mig. Att du tycker det är jobbigt är såklart heller inget konstigt, men du måste ju säga till. När du sa hej, svarade jag faktiskt. Men att jag kanske inte log och gav dig värsta kramen tycker inte jag är konstigt. Jag tycker inte att du är en bra vän för tillfället.. Och jag kan inte bete mig som vanligt då. Hurvida du vill lösa det här eller inte är upp till dig, men det verkar inte viktigt för dig.
ja jag vet att jag borde säga till, men det är inte min starka sida. jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag vill lösa detta men jag vet inte hur.
