.

Meshuggah blev ponny, Johanna blev jätteglad, vilket jag iofs kan förstå men att skratta samtidigt som hon berättar det för mig kändes inte okej. Jag blev sjukt ledsen och har spenderat några timmar med att grina. Känslan av att ha lagt ner så sjukt mycket tid och kärlek på någonting som är över på 2 sekunder är galet läskigt. Jag känner mig tom och lättad på samma gång, för jag hade ju på senaste tiden funderat på om jag verkligen ville ha en till häst sen. Nu slapp jag välja, men det känns samtidigt som jag fick en kniv i ryggen. Nu är det satsa gärnet det här året som är kvar, sen blir det till att leva livet i några år och sen kanske hästarna tar sig tillbaka in i mitt liv så småningom.

All good things come to an end.